Antoni Gaudís Sagrada Família: Berättelsen bakom hans livs största verk

Gaudí sa: "Ingenting uppfinns, för det är först skrivet i naturen." Han ansåg att naturen var Guds bästa arkitekt och studerade snäckskalens spiraler och bikupornas bikakestruktur för att skapa pelare som delade sig som trädgrenar för att bära upp taket och efterlikna en skogshöjd. Även ljusinsläppet genom de målade glasfönstren var tänkt att framkalla känslan av solljus som strömmar genom Pjäser.

Detta var inte bara biomimik, det var teologi i handling. Gaudí var djupt religiös och såg den naturliga världen som en återspegling av det gudomliga. Varje matematisk kurva och organisk form var för honom en andlig gest. Det är därför som Domkyrkans layout speglar den kristna kosmologin; de tre huvudfasaderna representerar Kristi födelse, passion och ära, de 12 klocktornen representerar de 12 apostlarna och de höga centrala tornen representerar Jesus, Maria och de fyra evangelisterna.

Gaudí hade ingen formell utbildning i ingenjörskonst, men han var en instinktiv matematiker. Han använde komplex geometri för att lösa praktiska problem samtidigt som han skapade estetiska underverk. Han byggde tyngdkraftsbaserade hängmodeller med snöre och vikter för att simulera bågar och spänningar. Vänd modellen upp och ner och den ideala bärande strukturen framträder. Inga datorer - bara fysik och en visionär hjärna.